En stad som behövde bostäder
Malmö befann sig under efterkrigsåren i en period av förändring och tillväxt. Industrin var en viktig motor i stadens utveckling. Arbetsplatserna lockade människor och de stora årskullarna som nu bildade familj behövde någonstans att bo.
Men det var ont om lägenheter.
I sin verksamhetsberättelse för 1946 konstaterade HSB Malmö att bostadsmarknaden kännetecknades av en knapp tillgång på såväl nya som äldre bostäder.
Materialbrist och brist på arbetskraft hade i viss utsträckning hämmat nyproduktionen. Men den främsta orsaken till den besvärliga situationen ansågs vara de stora familjebildande årskullarna.
Det handlade alltså inte bara om att bygga fler hus. Malmö genomgick en demografisk förändring där behovet av bostäder växte snabbare än möjligheterna att producera dem.
637 lägenheter – och ändå räckte det inte
Trots svårigheterna var byggnadsverksamheten omfattande.
Enligt verksamhetsberättelsen omfattade det samlade resultatet av bostadsproduktionen under året 21 fastigheter med sammanlagt 637 lägenheter. Den beräknade produktionskostnaden uppgick till 11 357 584 kronor.
Det var betydande investeringar för sin tid.
Men byggnaderna kunde inte alltid färdigställas i takt med att de boende flyttade in.
HSB konstaterade att lägenheterna i regel inte var helt färdiga vid inflyttningen. Orsaken var svårigheter att få fram bland annat badkar, kakel och elektriskt installationsmaterial.
Föreningen försökte så snabbt som möjligt avhjälpa de brister som återstod.
Man kan föreställa sig situationen. Efter lång väntan fick en familj äntligen nyckeln till sin nya bostad, men vissa installationer eller delar av utrustningen saknades fortfarande.
Det säger något om hur angelägen bostadsfrågan var. Behovet av ett hem kunde vara större än möjligheten att vänta på att allt skulle bli färdigt.
När Kockums behövde bostäder åt sina anställda
Ett särskilt intressant exempel på hur bostadsbyggandet och industrin hängde samman finner vi i samarbetet mellan HSB och Kockums Mekaniska Verkstads AB.
Under början av 1946 erbjöds HSB att tillsammans med Kockums överta tio bostadshus som höll på att uppföras i kvarteren Huggaren, Dolken och Hjälmen i Östra Förstaden.
Byggnaderna omfattade sammanlagt 217 lägenheter och sex butikslokaler.
Husen hade uppförts i BGB:s regi, men efter överläggningar mellan de berörda parterna beslutade HSB att överta fastigheterna och bilda bostadsrättsföreningen Huggaren.
Den ursprungliga tanken var att lägenheterna skulle reserveras för anställda vid Kockums. Men ett åttiotal lägenheter uppläts genom HSB:s förmedling till andra bostadssökande.
Inflyttningen skedde mellan den 1 augusti och den 15 november 1946.
Här ser vi ett tydligt exempel på hur bostadsfrågan också var en industripolitisk fråga.
För att företagen skulle kunna rekrytera och behålla arbetskraft behövdes bostäder. Industrins utveckling och stadens bostadsförsörjning var nära sammanflätade.
Det var också en tid då arbetsgivare, bostadsorganisationer och andra samhällsaktörer kunde samverka kring konkreta bostadsprojekt.
Byggplaner som fick vänta
Alla projekt gick emellertid inte enligt plan.
Malmö Aktiebolags bostadsfastigheter i kvarteret Kruset, med 48 lägenheter och en hantverkslokal, hade planerats bli färdiga under hösten 1946.
Men inflyttningen kunde inte ske förrän den 15 februari respektive den 1 mars 1947.
Även bostadsrättsföreningen Sandbackens fastighet i kvarteret Sandbacken drabbades av förseningar.
Den innehöll 71 lägenheter och en butikslokal och skulle enligt planerna ha varit färdig den 1 februari 1947. Nu räknade man i stället med inflyttning först den 1 juli.
Byggnadsarbetena utfördes av AB Skånska Cementgjuteriet.
Förseningarna illustrerar hur svårt det var att planera bostadsproduktion i en tid när tillgången på byggnadsmaterial och arbetskraft var osäker.
669 nya lägenheter på ritbordet
Trots problemen såg HSB framåt.
Produktionsplanerna för 1947 omfattade 15 fastigheter med sammanlagt 669 lägenheter. Den beräknade anskaffningskostnaden uppgick till 14 739 563 kronor, inklusive fastigheten i kvarteret Sandbacken.
En betydande del av byggandet skulle ske i närheten av Nobeltorget, i kvarteren Ärligheten, Tapperheten och Friheten.
Dessa fastigheter uppfördes av byggmästare inom BGB.
HSB planerade också egen byggnadsverksamhet med fyra byggnader i kvarteret Randers i Pildammsstaden, en byggnad vid Föreningsgatan och en i kvarteret Kaplanen.
Vid utgången av 1946 uppgick den sammanlagda anskaffningskostnaden för de fastigheter som HSB dittills hade uppfört till omkring 71,7 miljoner kronor.
HSB hade därmed utvecklats till en betydande aktör i Malmös bostadsbyggande.
Byggkostnaderna steg – precis som i dag
Ett av de mest intressanta avsnitten i verksamhetsberättelsen handlar om byggkostnaderna.
HSB konstaterade att byggnadskostnaderna, räknat både per kubikmeter byggnadsvolym och per kvadratmeter lägenhetsyta, hade stigit med omkring 20 procent sedan 1942.
Förklaringen var flera samverkande faktorer.
Materialpriserna steg, arbetskraften hade fått förbättrade villkor och myndigheterna hade skärpt de byggnadstekniska kraven.
Kraven på värmeisolering och ljudisolering hade höjts. Skyddsrummen krävde kraftigare armering och de sanitära och elektriska installationerna blev allt dyrare.
HSB pekade också på att fastighetsskötarnas förbättrade villkor påverkade driftskostnaderna.
Samtidigt hade hyrorna redan börjat stiga.
I verksamhetsberättelsen framhölls att samhällets kontroll över hyressättningen hade motverkat osund spekulation i bostadsbristen.
Men kontrollen kunde inte undanröja de faktiska kostnadsökningarna.
Det var en balansgång mellan att bygga tillräckligt många bostäder, hålla hyrorna på en rimlig nivå och samtidigt upprätthålla en god bostadsstandard.
En diskussion som knappast har förlorat sin aktualitet.
Kylskåpet blev en symbol för framtiden
Trots de stigande kostnaderna ville HSB inte sänka bostadsstandarden.
Tvärtom.
Styrelsen konstaterade att möjligheterna att minska hyrorna genom en lägre standard var starkt begränsade och dessutom mycket tveksamma.
Frågan hade diskuterats vid flera tillfällen under året, både i styrelsen och i förtroenderådet.
Man hade enats om att även fortsättningsvis hålla en hög standard i HSB:s lägenheter.
Ett tydligt uttryck för denna ambition var kylskåpet.
Under 1946 hade kylskåp installerats i 75 procent av de nya lägenheterna. Under de fyra föregående åren hade motsvarande andelar varit 50, 27, 39 respektive 65 procent.
Nu beslutade styrelsen att samtliga fastigheter som uppfördes under 1947 skulle förses med kylskåp.
Det kan förefalla självklart i dag, men vid mitten av 1940-talet var kylskåpet fortfarande en viktig modernisering av det svenska hemmet.
HSB framhöll också att kylskåp och andra förbättringar kunde innebära besparingar i driften och vara till nytta för de boende.
Det handlade således inte enbart om bekvämlighet. Den tekniska utvecklingen skulle också bidra till ett bättre och mer rationellt vardagsliv.
Varningen inför 1947: högre årsavgifter
Verksamhetsberättelsen avslutade diskussionen om byggkostnaderna med en tydlig varning.
Trots de redan genomförda kostnadsökningarna ansåg HSB att byggkostnaderna ännu inte hade stabiliserats.
Fastigheter som skulle uppföras under 1947 förväntades därför bli dyrare än dem som byggts under 1946.
Slutsatsen var lika tydlig som bekymmersam:
”En relativt kraftig höjning av årsavgifterna är därför ofrånkomlig.”
Det är en formulering som skulle kunna hämtas ur en ekonomisk prognos för en bostadsrättsförening även i vår egen tid.
Åttio år senare – vad har vi lärt oss?
När man läser HSB Malmös verksamhetsberättelse från 1946 slås man av hur mycket som förändrats – men också av hur mycket som består.
Då handlade bostadsbristen om stora familjebildande årskullar, industrins behov av arbetskraft och en byggnadsproduktion som hämmades av materialbrist.
I dag är förutsättningarna annorlunda. Men frågorna om byggkostnader, finansiering, bostadsstandard och människors möjligheter att efterfråga en nyproducerad bostad är fortfarande centrala.
Det finns också en annan viktig skillnad.
År 1946 var utgångspunkten att bostadsbristen skulle mötas med en omfattande nyproduktion. Trots stora ekonomiska och praktiska svårigheter fortsatte HSB att planera och bygga.
Och när kostnaderna steg valde organisationen inte att i första hand sänka standarden. I stället slog styrelsen fast att de nya bostäderna även fortsättningsvis skulle hålla hög kvalitet.
Det var ett uttryck för den tidens syn på bostaden som en del av det moderna välfärdssamhällets framväxt.
Bostaden skulle inte bara ge tak över huvudet. Den skulle också erbjuda bättre hygien, större bekvämlighet och en högre levnadsstandard.
Kylskåpet, badrummet och den förbättrade isoleringen blev konkreta uttryck för samhällsutvecklingen.
Kanske är det just detta som gör verksamhetsberättelsen från 1946 så intressant. Den berättar inte bara om hus som byggdes, utan om vilket samhälle man ville bygga.
Och när vi åttio år senare diskuterar hur fler människor ska få möjlighet att bo bra och till rimliga kostnader är det värt att påminna sig om att frågan varken är ny eller enkel.
Skillnaden är kanske att man 1946, trots alla svårigheter, hade en stark övertygelse om att bostadsbristen skulle byggas bort.
Bilden: Malmö bygger för framtiden – 1946
Illustrationen återskapar ett bostadsbygge i efterkrigstidens Malmö. Byggnadsarbetarna är i full gång med att uppföra nya flerfamiljshus, medan en ung familj betraktar det som kanske ska bli deras framtida hem. På byggskylten syns HSB:s tidstypiska emblem. År 1946 präglades Malmö av en omfattande bostadsbrist, materialsvårigheter och stigande byggkostnader. Trots detta fortsatte HSB att bygga och utveckla bostadsstandarden.
Bilden är en AI-genererad historisk illustration, inspirerad av bostadsbyggandet i Malmö 1946 och HSB:s verksamhet under efterkrigstiden. Den föreställer inte en specifik byggplats eller en dokumenterad historisk händelse.
Källa: HSB Malmö, verksamhetsberättelse för 1946, sidorna 6–8, avsnitten om bostadsproduktionen samt ”Byggnadskostnader och standard”.
Historiska uppgifter och citat är hämtade ur verksamhetsberättelsen. Resonemangen om samhällsutvecklingen och jämförelserna med vår tid är artikelns egna historiska reflektioner.
© Bengt Skånhamre
