Hugo Åberg – mannen som band samman arbetarrörelsen och kapitalet
Det låter nästan som en skröna
På 1930-talet utsågs en arbetslös Malmöbo av en konfektionsaffär till stadens fattigaste man och erbjöds en hel kostym gratis.
Några år senare gick samme man upp till stadens ledning och begärde att få bygga ett helt bostadsområde.
Kommunen tvekade. Han hade visserligen byggt några villor, men betraktades fortfarande som en vanlig byggjobbare. Därför krävde staden en borgen på 500 000 kronor – en mycket stor summa vid denna tid.
Två dagar senare var han tillbaka.
Borgen var ordnad.
Borgensmannen hette Wehtje.
Mannen hette Hugo Åberg.
Och just mötet mellan den tidigare arbetslöse arbetaren och ett av Malmös mäktigaste kapitalintressen säger mycket om den stad som skulle växa fram.
Malmö – socialismens Mekka
Malmö hade en särställning inom den svenska arbetarrörelsen. Här grundades tidiga socialistiska organisationer. Axel Danielsson flyttade till Malmö och startade Arbetet. Här tillkom landets första Folkets Park och första Folkets Hus. Socialdemokraterna kom sedan att behålla Malmöbornas förtroende i kommunalpolitiken under årtionden.
Men den tidiga arbetarrörelsen mötte också en stark borgerlighet. Konflikterna var hårda och Axel Danielsson hamnade i fängelse. Med tiden förändrades strategin. De revolutionära förhoppningarna ersattes alltmer av reformer, förhandlingar och politiskt samförstånd.
Ur detta växte det som Mikael Stigendal kallar självhjälpssocialismen.
Arbetarna skulle förbättra sina levnadsvillkor genom att organisera sig själva: bygga bostäder, bilda kooperativ och skapa egna företag och institutioner. Kommunen behövde inte nödvändigtvis äga verksamheten utan kunde ge politisk hjälp till en marknadsanpassad självhjälp.
Resultaten blev stora. Mellan 1920 och 1940 byggdes mer än 7 000 bostadsrättslägenheter i Malmö och bostadsrättens andel ökade från mindre än två till 18 procent.
Det var i denna miljö Hugo Åberg fick sin möjlighet.
Från arbetslös till byggare
Hugo Åberg föddes 1905 i Malmö och växte upp vid Beijers park. Fadern arbetade som banvakt och sonen började också vid järnvägen.
Sedan kom 1930-talets arbetslöshet.
Åberg gick tidigt med i Socialdemokraterna och engagerade sig som arbetslös i Arbetslösas förening. Där fick han förtroendet att dela ut understöd till andra arbetslösa.
Så småningom fick han arbete som hantlangare på en byggarbetsplats. På fritiden studerade han byggnadslära för att förbättra sina möjligheter att behålla arbetet.
Vid 27 års ålder lyckades han låna pengar till ett egnahem. När huset var färdigt sålde han det med en liten vinst. Sedan byggde han ett till.
Och ett till.
Vinsterna ökade och ryktet om hans effektivitet började spridas.
Men det behövdes ytterligare en person för att föra Hugo Åberg in på en betydligt större arena.
Han hette Arnold Sönnerdahl.
Sönnerdahl såg något i Åberg
Arnold Sönnerdahl var en av de drivande krafterna inom Malmös hyresgäströrelse. När relationerna mellan Hyresgästföreningen och HSB försämrades började hyresgäströrelsen bygga bostäder i egen regi.
Ur detta växte Hyresgästernas Bostadsproduktion, HB, fram.
Sönnerdahl blev dess ordförande och Hugo Åberg anställdes som VD. Från 1940 var Åberg verkställande direktör för Hyresgästernas Bostadsproduktion.
Det blev en viktig kombination. Sönnerdahl var organisatören, opinionsbildaren och nätverksbyggaren. Åberg hade den praktiska förmågan att få husen byggda.
Sönnerdahl byggde organisationen och nätverket. Åberg byggde husen.
En halv miljon – på två dagar
Redan 1937 hade Hugo Åberg erbjudit sig att bygga bostadsrätter på koloniområdet Ellstorp.
Socialdemokraten Axel E. Svensson, ledamot i Fastighetsnämnden, berättade senare om sitt första möte med Åberg. Byggaren hade dittills uppfört fem eller sex villor i Virentofta men ville nu ta över ett stort område på Öster.
Staden var tveksam. Om en vanlig byggjobbare skulle få ett sådant område fick han ställa säkerhet.
500 000 kronor.
Två dagar senare kom Åberg tillbaka med borgensförbindelsen.
Borgensmannen var Wehtje.
Här börjar Hugo Åbergs historia bli riktigt intressant.
På ena sidan fanns Sönnerdahl och den socialdemokratiskt förankrade hyresgäströrelsen. På den andra ett av Malmös starkaste kapitalintressen. Däremellan fanns kommunen.
Och i mitten Hugo Åberg.
Den enkla föreställningen om arbetarrörelsen och kapitalet som två slutna läger räcker inte längre som förklaring.
Malmö fungerade också genom relationerna mellan lägren.
Uppstickarna utmanade HSB
Hyresgästernas egen byggverksamhet blev framgångsrik och skapade samtidigt ett problem.
Nu fanns två konkurrerande bostadskooperativa organisationer i Malmö. Hyresgästernas Bostadsproduktion och HSB verkade sida vid sida och konkurrerade om bostadsbyggandet. För HSB:s riksförbund blev situationen efter hand besvärlig.
Till slut blev den ohållbar.
1943 slogs HB och HSB Malmö samman. Den nya HSB-styrelsen blev enligt Stigendal i stort sett identisk med HB:s tidigare styrelse.
Man kan nästan säga att uppstickarna tog över den etablerade organisationen inifrån.
Arnold Sönnerdahl blev den ledande kraften i det nya HSB Malmö och Hugo Åberg fortsatte som en central person i bostadskooperationens byggande.
Vägen från arbetslös järnvägsarbetare till ledande bostadsbyggare hade gått genom Sönnerdahl, hyresgäströrelsen och bostadskooperationen.
Men självhjälpen var inte till för alla
Självhjälpssocialismen hade samtidigt en baksida. Den fungerade bäst för människor som redan hade vissa resurser. Arbetslösa, gamla, sjuka och barnrika familjer hade betydligt svårare att betala insatsen till en bostadsrätt.
Stigendal menar därför att självhjälpen främst attraherade arbetarklassens övre skikt – stadgade, kunniga och driftiga människor, gärna med en sparad slant. Som ett särskilt tydligt exempel pekar han ut Hugo Åberg.
Åberg blev nästan sinnebilden för självhjälpssocialismens ideal.
Men han skulle gå betydligt längre.
En idé som HSB inte nappade på
Under sina år inom bostadskooperationen bar Hugo Åberg på egna idéer om hur det moderna Malmö skulle kunna byggas.
En av de stora tankarna gällde det gamla kasernområdet där Kronprinsens husarer tidigare hade hållit till.
Åberg såg framför sig något helt annat än det bostadsbyggande som dittills präglat Malmö. Här kunde man bygga på höjden och skapa ett stort sammanhängande komplex där bostäder, service och andra verksamheter förenades.
Men tankarna föll aldrig HSB riktigt på läppen.
Kanske var projektet för stort och djärvt. Kanske låg det för långt från den bostadskooperativa modell som organisationen arbetade efter. Men hos Hugo Åberg levde tankarna vidare.
När han lämnade bostadskooperationen 1958 och åter drog i gång sin egen verksamhet fick han också friheten att förverkliga visionen.
Nu kunde planerna sjösättas.
Det finns en intressant symbolik i detta. Arbetarrörelsen och bostadskooperationen hade gett Hugo Åberg den arena där han kunde utvecklas som byggare och företagsledare. Men för att genomföra sin djärvaste idé lämnade han den kooperativa ramen och blev åter sin egen.
”Här ska jag bygga en skyskrapa”
När Ulla Åberg, dotter till Hugo Åberg, intervjuades av Anders Anderson sommaren 2006 berättade hon hur faderns vision om Kronprinsen växte fram.
Familjen hade släktingar i USA. När Hugo Åberg varit där och sett de amerikanska höghusen kom han hem till Malmö fylld av idéer.
Familjen Åberg bodde så att de hade utsikt över det gamla kasernområdet där Kronprinsens husarer hade exercerat fram till 1927.
En dag tittade Hugo Åberg ut genom fönstret och förklarade att han tänkte bygga en skyskrapa där.
Hans hustru ifrågasatte hans förstånd. Ulla berättade att hon mestadels stödde sin mammas uppfattning och därför också ifrågasatte det kloka i idén.
Men Hugo Åberg hade bestämt sig.
En stad i staden
Byggnadsarbetena började hösten 1959 och 1964 invigdes Kronprinsen.
Det blev betydligt mer än ett höghus.
Kvarteret byggdes som en stad i staden med omkring 720 lägenheter och ungefär 3 000 boende. Här samlades bostäder, butiker, restauranger, sporthall, läkarmottagning och annan service. Bilar och människor separerades på olika nivåer.
Höghuset var 84 meter högt och hade 27 våningar. Fram till invigningen av Turning Torso kunde man inte bo högre i Sverige.
Det var Hugo Åbergs egen version av den moderna staden.
Och alla var inte imponerade.
Under byggtiden skrev Expressen 1963 att Kronprinsen var:
”Det värsta av Malmös många misstag…”
Tidningen förutspådde att byggnaden skulle förvandlas till ”slum av jätteformat”.
Men Hugo Åberg tycks inte ha bekymrat sig särskilt mycket om kritiken. Ulla Åberg berättade att fadern sällan stördes av det som skrevs i tidningarna. Mest sporrade det honom.
Kittet i Malmös maktnätverk
När Kronprinsen började byggas hade Hugo Åberg lämnat bostadskooperationen – men inte de nätverk som byggts upp under årtionden.
Nu kunde han kombinera erfarenheterna och kontakterna från arbetarrörelsen och bostadskooperationen med bankernas kapital och de stora byggföretagens produktionsförmåga.
I artikeln med Ulla Åberg beskrivs Hugo Åberg som ”kittet, eller gränssnittet” mellan Skånska Cementgjuteriet, Skandinaviska Banken, den socialdemokratiska arbetarekommunen och bostadskooperationen. Hos honom strålade makten, kapitalet och produktionskapaciteten samman.
Bankmannen Hans Cavalli-Björkman beskrev samma nätverk. När Åberg var med var banken med. Skånska Cementgjuteriet byggde och banken finansierade. Ur samspelet växte projekt som Kronprinsen, NK, S:t Jörgen och Jägersro fram.
När Hugo Åberg 1963 toppade Malmös inkomstliga tjänade han 1,7 miljoner kronor – mer än tre gånger så mycket som tvåan Karin Kockum.
Resan från den gratis kostymen var fullbordad.
Och samtidigt för det oss tillbaka till Arnold Sönnerdahl.
Sönnerdahl hade sett möjligheterna hos den unge byggaren och fört in honom i Hyresgästernas Bostadsproduktion. Där fick Åberg en arena som var större än hans egnahemsbyggen.
Sedan kom HSB.
Och därefter de privata storprojekten.
Den unge byggjobbaren fick genom arbetarrörelsen och bostadskooperationen tillgång till sociala och politiska nätverk. Senare kunde han förena dem med bankernas finansiella kapital och byggföretagens produktionskapacitet.
Det handlade inte längre bara om att bygga hus.
Det handlade om att kunna få saker att hända.
Var Hugo Åberg socialdemokrat?
I intervjun 2006 ställde Anders Anderson en till synes enkel fråga till Ulla Åberg:
Var då Hugo Åberg socialdemokrat?
Svaret blev inte ja eller nej.
”Han var byggare och han var visionär.”
Ulla tillade att han såg framför sig hur framtiden skulle bli.
Det svaret säger kanske mer om Hugo Åberg än en partibeteckning hade gjort.
Han hade sina rötter i arbetarrörelsen. Arnold Sönnerdahl såg hans förmåga och gjorde honom till en central person i Hyresgästernas Bostadsproduktion. Genom HB kom han vidare in i HSB och blev en av bostadskooperationens ledande personer.
Men Åberg var samtidigt entreprenör.
Tankarna föll aldrig HSB riktigt på läppen, men Hugo Åberg gav inte upp visionen om kasernområdet och Kronprinsen. Han lämnade bostadskooperationen och genomförde projektet i egen regi.
Det är kanske just där som Stigendals beteckning ”arbetarrörelsens egen entreprenör” blir som mest träffande.
Hugo Åberg började som arbetare och byggde sin ställning inom arbetarrörelsens självhjälpssocialism. Men han slutade som en entreprenör som kunde röra sig mellan arbetarrörelsen, kommunen, banken och det privata kapitalet.
Han lämnade HSB – men tog med sig erfarenheterna, kontakterna och idéerna.
Och ur dem reste sig Kronprinsen över Malmö.
Det var inte så att motsättningarna mellan arbete och kapital försvann. Men i Malmö lärde sig människor med olika intressen att göra affärer, kompromissa och bygga tillsammans när de hade något att vinna på det.
Ur detta växte så småningom det som skulle kallas Malmö-andan.
Och kanske är det därför historien om mannen som en gång fick en kostym för att han var fattig säger något större än bara historien om Hugo Åberg.
Den berättar också hur Malmö byggdes.
Källor
Mikael Stigendal, Samhällsgränser. Ojämlikhetens orsaker och framtidsmöjligheterna i en storstad som Malmö, Liber, 2016, särskilt avsnitt 2.3.2 ”Självhjälpssocialismen” och ”Arbetarrörelsens egen entreprenör”.
Peter Billing & Mikael Stigendal, Hegemonins decennier – lärdomar från Malmö om den svenska modellen, 1994.
Anders Anderson, intervju med Ulla Åberg, dotter till Hugo Åberg, sommaren 2006, publicerad i artikeln Höga hus ger Malmö profil. Vid intervjutillfället ledde Ulla Åberg förvaltningen av de fastigheter hennes far hade skapat.
Om bilden
Artikelbilden är ett digitalt skapat bildmontage med hjälp av AI, baserat på historiska fotografier och bildmaterial med anknytning till Hugo Åberg, Arnold Sönnerdahl och Malmös bostadsbyggande. Bilden är komponerad för artikeln och ska därför ses som en illustration – inte som ett historiskt originalfotografi.
© Bengt Skånhamre
