Kampen om det nya Malmö – när HSB skulle förvalta Augustenborg
Augustenborg blev MKB:s första stora bostadsområde och en symbol för efterkrigstidens nya Malmö. Men historien kunde ha tagit en annan väg. År 1949 hade HSB Malmö träffat en uppgörelse med det kommunala bostadsbolaget om att HSB skulle förvalta området. I spetsen för HSB stod Arnold Sönnerdahl – en stark förespråkare för den kooperativa vägen i Malmös bostadsbyggande. Ett avtal fanns. Sedan ingrep staten.
Malmö stod efter andra världskriget inför en väldig uppgift. Bostadsbristen var stor och fortfarande levde många människor i trånga, mörka och omoderna bostäder. Den gamla staden skulle ersättas – eller åtminstone kompletteras – av något nytt.
Det var folkhemmets stad som skulle byggas.
En av idéerna var grannskapsstaden. Bostäder, service, grönområden och gemensamma lokaler skulle tillsammans bilda fungerande bostadsområden. Människorna skulle få ljus, luft och moderna bekvämligheter.
HSB var redan en viktig aktör i denna utveckling. Men efter kriget fick bostadskooperationen en ny medspelare – och i viss mån en konkurrent.
Kommunen ger sig in i bostadsbyggandet
Efter förslag från Bostadssociala utredningen började kommunerna bilda egna bostadsföretag. I Malmö bildades Malmö Kommunala Bostadsbolag, MKB, 1946.
Två år senare inledde MKB byggandet av sitt första stora bostadsområde: Augustenborg i sydöstra Malmö. När byggandet avslutades fyra år senare bestod området av drygt 1 600 lägenheter.
Augustenborg blev ett uttryck för den nya tidens bostadsideal.
Men bakom husen fanns också en större fråga:
Vem skulle egentligen bygga och förvalta det nya Malmö?
Det var en fråga där Arnold Sönnerdahl hade bestämda uppfattningar.
Sönnerdahl trodde på kooperationen
Arnold Sönnerdahl hade redan under 1930-talet blivit en central person inom Malmös hyresgäströrelse och bostadsbyggande. När Hyresgästernas Bostadsproduktion och HSB Malmö efter flera års strider förenades 1943 blev Sönnerdahl ordförande för det nya HSB Malmö. Hugo Åberg blev VD. Att Sönnerdahl var en central kraft i den kooperativa bostadsproduktionen under dessa år är väl belagt.
Efter kriget blev motsättningen tydligare inom arbetarrörelsen.
På ena sidan fanns de som ansåg att kommunen borde ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen genom egna bostadsföretag. På den andra fanns förespråkarna för självhjälpslinjen och bostadskooperationen.
Till den senare gruppen hörde Arnold Sönnerdahl.
Han hade varit med och byggt upp en bostadsproduktion där människor genom kooperationen skulle kunna lösa sin bostadsfråga tillsammans.
När MKB bildades 1946 fick den kommunala linjen samtidigt ett eget kraftfullt verktyg.
Och bara några år senare möttes de två modellerna på ett överraskande sätt.
HSB skulle förvalta Augustenborg
I HSB Malmös årsredovisning för 1949 finns några rader som lätt skulle kunna passera obemärkta.
Men de berättar en fascinerande historia.
HSB Malmös styrelse hade under året träffat en uppgörelse med Malmö Kommunala Bostadsbolag om att HSB för MKB:s räkning skulle förvalta Augustenborgsområdet.
Det kommunala bostadsbolaget skulle alltså äga området.
Men Sönnerdahls HSB skulle sköta förvaltningen.
Det var på sätt och vis en förening av de två idéerna som annars stod mot varandra i diskussionen om Malmös framtida bostadsbyggande: kommunalt ägande och kooperativ förvaltning.
Men det fanns ytterligare en aktör.
Staten.
Stockholm säger nej
Uppgörelsen underställdes Kungl. Bostadsstyrelsen i Stockholm.
Där tog det stopp.
I HSB:s årsredovisning står att Bostadsstyrelsen ansåg ”fördelningen av förvaltningsuppgifterna otillfredsställande” och därför inte ville biträda avtalet.
Nya överläggningar togs upp mellan de berörda parterna i Malmö.
Men någonting hade förändrats.
HSB förklarade nu att organisationen ”icke hade något större intresse för denna förvaltningsuppgift”.
Det kan låta som om saken därmed var avgjord.
Så enkelt var det inte.
Avtalet var redan undertecknat
Det fanns nämligen en undertecknad överenskommelse.
Enligt denna skulle HSB förvalta Augustenborg under tre år.
Trots det förklarade HSB Malmös styrelse att man var beredd att ogiltigförklara överenskommelsen.
Årsredovisningen konstaterar kort:
”Så skedde också.”
Därmed var saken avgjord.
Förvaltningen av Augustenborg övergick helt till MKB.
En liten episod i Malmös bostadshistoria var avslutad nästan innan den hade hunnit börja.
Ett nytt sätt att leva
Men Augustenborg handlade om betydligt mer än vem som stod för förvaltningen.
Området var också ett försök att skapa ett nytt slags vardagsliv.
Fattigdom, mörker och dåliga bostäder skulle byggas bort. Lägenheterna fick moderna bekvämligheter och mellan husen fanns gröna ytor.
Men när den gamla kvartersstaden försvann försvann också en del av dess naturliga mötesplatser.
Gården fick en annan funktion. Trappstädningen sköttes av anställd personal. Arbete och bostad låg inte längre vägg i vägg. För Augustenborgs många industriarbetare – både män och kvinnor – kunde vägen till arbetet vara lång.
I själva bostadsområdet fanns huvudsakligen småbutiker.
Den nya staden hade alltså löst ett problem men samtidigt skapat en ny utmaning:
Hur skapar man gemenskap när de gamla mötesplatserna försvinner?
Gemenskapen skulle organiseras
Svaret blev att försöka skapa nya mötesplatser.
I Augustenborgs källarlokaler bekostade hyresvärden utrustning för de boendes fritid. Där fanns bland annat hyvelbänkar, vävstolar, bordtennisbord, slöjdsalar och bridgebord.
Hyresgästerna bildade själva fritidsföreningar som disponerade utrustningen.
Det arrangerades fotbollsturneringar mellan kvarterslagen och stora midsommarfester.
Det säger mycket om tidens samhällsideal.
Grannskapet skulle inte bara byggas med tegel och betong. Gemenskapen skulle också organiseras.
Här låg egentligen HSB:s och MKB:s världar närmare varandra än den bostadspolitiska debatten ibland gav sken av. Båda var barn av samma tid och av föreställningen att den goda bostaden var mer än fyra väggar och ett tak.
Bostaden skulle också skapa förutsättningar för ett bättre liv.
Samtidigt fortsatte HSB och MKB att samarbeta
Det är därför viktigt att inte beskriva Augustenborgshistorien som en enkel strid mellan HSB och MKB.
För samtidigt som HSB lämnade förvaltningen av Augustenborg fortsatte samarbetet på annat håll.
HSB:s årsredovisning för 1949 berättar att uppdraget att rita och projektera det kommunala bostadsbolagets del av Mellanheden låg kvar oförändrat. Detsamma gällde fördelningen av bebyggelsen på Mellanheden.
På ett område drog sig HSB tillbaka.
På ett annat fortsatte HSB och MKB att arbeta tillsammans.
Det ger en bild av ett Malmö där gränserna mellan organisationerna inte alltid var så skarpa som de kan framstå i efterhand.
Kommunen, MKB, HSB och staten hade olika roller och ibland olika uppfattningar. Men de befann sig samtidigt i samma stora samhällsprojekt:
att bygga bort bostadsbristen och skapa det moderna Malmö.
Och mitt i allt stod Arnold Sönnerdahl
Det är här Arnold Sönnerdahl gör historien om Augustenborg särskilt intressant.
Han hade varit rebellen som utmanade det gamla HSB. Under 1930-talet hade den bostadsproduktion han varit med och byggt upp vuxit snabbt och konkurrerat med HSB. Efter sammanslagningen 1943 satt han själv som ordförande för HSB Malmö.
Nu ledde han en organisation med betydligt större muskler.
Och Sönnerdahl tillhörde dem som trodde på bostadskooperationen som ett redskap för samhällsbyggandet.
Mot den bakgrunden blir överenskommelsen om Augustenborg mer än en administrativ detalj i en gammal årsredovisning.
Under Sönnerdahls ledning var HSB på väg att ta ansvar för förvaltningen av MKB:s första stora bostadsområde.
Kommunen skulle äga. Kooperationen skulle förvalta.
Det hade kunnat bli en modell för hur två olika grenar av arbetarrörelsens bostadspolitik kunde arbeta tillsammans.
Men så blev det inte.
Epilog – historien som nästan blev
När vi ser Augustenborg i dag är det lätt att tro att utvecklingen var självklar.
MKB bildades. MKB byggde Augustenborg. MKB förvaltade Augustenborg.
Men historien är sällan så rak.
I HSB Malmös årsredovisning från 1949 ligger spåret efter en annan möjlig utveckling kvar mellan raderna.
Ett avtal hade träffats. Det var till och med undertecknat. Under tre år skulle HSB förvalta Augustenborg åt MKB.
Sedan sade Kungl. Bostadsstyrelsen nej till upplägget. Förhandlingarna började om och HSB förklarade att organisationen inte längre var särskilt intresserad. Avtalet revs upp och MKB tog över.
Kvar finns några rader i en gammal årsredovisning.
Men de berättar något större.
De berättar om en tid när framtidens Malmö ännu inte var färdigritat. Kommunalt och kooperativt stod ibland mot varandra, men kunde lika gärna flyta samman. Staten kunde ingripa och ändra spelplanen. Och personer som Arnold Sönnerdahl kunde röra sig mitt i gränslandet mellan bostadspolitik, folkrörelse och samhällsbyggande.
Augustenborg blev MKB:s område.
Men under en kort tid 1949 såg det ut som om Arnold Sönnerdahls HSB skulle få nycklarna till förvaltningen.
Det blev aldrig så.
Och kanske är det just därför historien är värd att berätta.
Källor
HSB Malmö: Årsredovisningar, särskilt årsredovisningen för 1949.
Mikael Stigendahl: Samhällsgränser – Ojämlikhetens orsaker och framtidsmöjligheterna i en storstad som Malmö.
Bengt Skånhamre: Det kom in en katt bland hermelinerna – En uppsats om Hyresgästernas Bostadsproduktion och HSB Malmö under åren 1938–1943. Historia III, HT 2016.
Om bilden: Bilden är ett fiktivt fotomontage skapat för artikeln. Arnold Sönnerdahl återges med utgångspunkt i historiska fotografier, medan miljön och personerna kring honom är gestaltade för att illustrera HSB Malmös och MKB:s roll i utbyggnaden av Augustenborg. Montaget ska därför inte uppfattas som ett fotografi av en verklig händelse eller ett faktiskt möte.
© Bengt Skånhamre
