När HSB började tänka större
I början av 1950-talet befann sig Malmö mitt i en omfattande förändring. Industrin växte, befolkningen ökade och behovet av nya bostäder var närmast omättligt. Samtidigt började allt fler blickar riktas mot stadens äldre bebyggelse. Trånga gårdar, omoderna bostäder och slitna fastigheter skulle ge plats åt något nytt.
För HSB Malmö innebar utvecklingen både möjligheter och utmaningar.
Organisationen hade under flera decennier varit en av de viktigaste aktörerna på Malmös bostadsmarknad. Men när Arnold Sönnerdahl 1953 lämnade ordförandeposten för att bli verkställande direktör fick han möjlighet att omsätta sina idéer i praktisk handling.
Det handlade inte längre enbart om att uppföra bostadshus i stadens växande ytterområden. HSB skulle också vara med och forma framtidens Malmö.
I verksamhetsberättelsen för 1954 framträder tre beslut och initiativ som särskilt tydligt visar hur organisationens ambitioner hade förändrats.
Fastighets AB Orion – ett nytt sätt att förändra staden
Ett av de mest betydelsefulla stegen var bildandet av Fastighets AB Orion.
Bolaget hade vid årsskiftet 1954–1955 förvärvat 28 fastigheter som bedömdes vara aktuella för framtida sanering. Fastigheterna låg framför allt på Lugnet och i den gamla stadskärnan.
Det var ett annat sätt att arbeta än det traditionella bostadsbyggandet.
I stället för att invänta färdiga tomter och beslutade byggnadsprojekt började HSB systematiskt köpa äldre fastigheter i områden där man räknade med att omfattande förändringar skulle genomföras.
Genom att samla fastigheter kunde organisationen skapa förutsättningar för större och mer sammanhängande byggnadsprojekt.
Men det var inte utan problem.
I verksamhetsberättelsen konstaterades att omflyttningen var en av de svåraste frågorna vid sanering. Det gällde inte minst de människor som bodde i fastigheterna och de företagare som hade sina verksamheter där.
För att rivningar och nybyggnation skulle kunna genomföras måste lägenheter och lokaler först tömmas. Detta kunde ta flera år och innebar ekonomiska risker.
HSB försökte därför planera omflyttningen i god tid.
Samtidigt betonades att fastighetsförvärven måste ge en rimlig avkastning under väntetiden. Annars riskerade organisationen att drabbas av betydande ränteförluster.
Här framträder en viktig förändring.
HSB Malmö var inte längre enbart en organisation som byggde och förvaltade bostäder. Genom Orion började man också agera som en långsiktig fastighetsägare och exploatör.
Det krävde kapital, tålamod och en förmåga att bedöma hur staden skulle utvecklas under många år framöver.
För att finansiera förvärven hade HSB Malmö fått ett lån på 400 000 kronor från HSB:s Riksförbund.
Lånet skulle löpa under fyra år och gav organisationen möjlighet att genomföra fastighetsköp utan att omedelbart binda alltför mycket av sitt eget kapital.
Men satsningen innebar också att HSB tog på sig nya ekonomiska åtaganden.
Det var en utveckling som skulle få betydelse längre fram.
Solidar och det nya affärscentrumet
Samtidigt pågick en annan förändring i Malmö.
Stadens kommersiella centrum började förskjutas söderut. Området kring Södra Förstadsgatan och Spångatan stod inför en omfattande omvandling.
Här skulle moderna varuhus och affärsfastigheter ersätta äldre bebyggelse.
HSB Malmö hade redan beslutat att förvärva en stor del av kvarteret Korpen vid hörnet av Södra Förstadsgatan och Spångatan. Avsikten var att de gamla fastigheterna så småningom skulle rivas för att ge plats åt modern bebyggelse.
På andra sidan Spångatan låg kvarteret Kaninen.
Där hade Fastighets AB Uttern, som bildats av HSB och den kooperativa konsumtionsföreningen Solidar, förvärvat fastigheter från Friisgatan och upp mot Spångatan.
Planen var att uppföra en större byggnad med varuhus för Solidars räkning, bostäder och ett offentligt skyddsrum.
Det var ett projekt som tydligt visade hur HSB:s verksamhet började sträcka sig utanför det traditionella bostadsbyggandet.
Genom samarbetet med Solidar kunde två stora kooperativa organisationer förena sina resurser och intressen.
Solidar behövde moderna lokaler för sin växande handelsverksamhet. HSB hade erfarenhet av byggande, fastighetsförvaltning och stadsutveckling.
Tillsammans kunde de medverka till en förändring av en betydande del av centrala Malmö.
I verksamhetsberättelsen beskrevs hur även andra stora handelsföretag planerade nya etableringar i området.
Tempo skulle uppföra en större affärsfastighet vid Södra Förstadsgatan och Spångatan. Epa hade färdigställt sin fastighet vid Smedjegatan och Solidar planerade sitt nya varuhus.
Det gamla Malmö höll på att förändras.
Men bakom de moderna fasaderna och de storslagna byggnadsplanerna fanns också en annan verklighet.
De stora projekten krävde omfattande investeringar, samordning mellan flera organisationer och långsiktiga ekonomiska åtaganden.
För HSB Malmö innebar detta nya möjligheter, men också ett växande beroende av samarbetspartner och finansiärer.
Skånska Cementgjuteriet och den gamla stadens framtid
Ett annat exempel på HSB:s växande ambitioner var diskussionerna med Skånska Cementgjuteriet.
Företaget hade engagerats i planeringen av ett större saneringsprojekt i centrala Malmö.
Det handlade om kvarteret Carolus och den så kallade Diedenska fastigheten.
HSB:s egen arkitektorganisation hade vid denna tid så omfattande arbetsuppgifter att man inte bedömde sig kunna genomföra projekteringen inom rimlig tid.
Därför fördes diskussioner med Skånska Cementgjuteriet om att låta företaget svara för planeringsarbetet.
Men projektet ställde också HSB inför en kulturhistorisk fråga.
Den Diedenska fastigheten hade ett betydande historiskt värde. Frågan var om byggnaden skulle bevaras på sin ursprungliga plats eller flyttas.
Från HSB:s sida framfördes tanken att Malmös äldre kulturhistoriskt värdefulla byggnader skulle kunna samlas inom ett särskilt område.
Det var en idé som speglade tidens syn på stadsförnyelse.
Det moderna samhällets behov av nya bostäder, affärslokaler och trafiklösningar vägde ofta tungt. Äldre bebyggelse kunde betraktas som ett hinder för utvecklingen, även när byggnaderna hade ett erkänt kulturhistoriskt värde.
HSB Malmö skänkte den Diedenska fastigheten till stadens museum och bidrog dessutom med 10 000 kronor som grundplåt till en insamling för att finansiera en flyttning.
Det är ett intressant exempel på hur organisationen försökte förena sina omfattande saneringsplaner med ambitionen att bevara delar av stadens historia.
Samtidigt visar det hur långt HSB:s verksamhet hade kommit från den ursprungliga uppgiften att enbart bygga goda och billiga bostäder.
Nu handlade det också om hur hela stadsmiljöer skulle förändras.
Ett eget entreprenadbolag – organisationen förändras
Den tredje viktiga förändringen gällde HSB Malmös egen organisation.
I verksamhetsberättelsen för 1954 redovisades att styrelsen hade fattat ett principiellt beslut om att successivt övergå från det tidigare systemet för byggande till ren entreprenadverksamhet.
Samtidigt hade man beslutat att bilda ett särskilt entreprenadbolag som skulle ta hand om HSB:s egen byggnadsverksamhet.
Det var ett betydelsefullt organisatoriskt steg.
Tidigare hade HSB:s byggnadsverksamhet bedrivits i organisationens eget namn. Genom att samla entreprenadverksamheten i ett särskilt bolag skapades förutsättningar för en tydligare uppdelning mellan olika delar av verksamheten.
Beslutet måste också ses mot bakgrund av den snabba expansionen.
HSB Malmö byggde allt fler bostäder, deltog i större saneringsprojekt och engagerade sig i kommersiella fastigheter.
Verksamheten hade blivit mer komplicerad.
Det räckte inte längre med de arbetsformer som hade fungerat under organisationens tidigare utveckling.
Den växande verksamheten krävde nya organisatoriska lösningar.
Men bolagsbildningar och förändrade entreprenadformer innebar också att nya frågor aktualiserades.
Hur skulle ansvaret fördelas mellan HSB och dess bolag? Hur skulle ekonomin följas upp? Och hur skulle styrelsen behålla kontrollen över en verksamhet som blev alltmer omfattande?
Verksamhetsberättelsen ger inte svar på alla dessa frågor.
Däremot visar den att HSB Malmö hade påbörjat en organisatorisk förändring som förtjänar att följas i de kommande årens handlingar.
Arnold Sönnerdahl och de växande ambitionerna
När man läser verksamhetsberättelsen för 1954 är det svårt att inte imponeras av omfattningen.
HSB Malmö byggde bostäder i en takt som organisationen tidigare knappast hade upplevt. Samtidigt planerades stora saneringsprojekt, nya affärsfastigheter och omfattande förändringar av stadens centrala delar.
Det var en utveckling som låg väl i linje med de ambitioner Arnold Sönnerdahl hade företrätt.
Som tidigare ordförande hade han varit med om att forma organisationens inriktning. Som verkställande direktör hade han nu möjlighet att leda genomförandet.
Men det är viktigt att skilja mellan Sönnerdahls personliga initiativ och de beslut som fattades av HSB Malmös styrelse.
Verksamhetsberättelsen visar vad organisationen beslutade och genomförde. Den berättar däremot inte alltid vem som ursprungligen hade tagit initiativet till de olika projekten.
Ändå framträder en tydlig bild av den miljö där Sönnerdahl nu verkade.
Det var en organisation med stora ambitioner, betydande ekonomiska resurser och en stark tro på möjligheten att förändra samhället genom byggande och kooperativ samverkan.
Men det var också en organisation där verksamheten blev alltmer omfattande och svåröverskådlig.
Och därmed växte kraven på ledningen.
Epilog – när ambitionerna växte
Det är lätt att betrakta 1950-talets stora byggnadsprojekt som uttryck för en närmast obegränsad framtidstro.
Nya bostadsområden växte fram. Gamla stadskvarter förändrades. Moderna varuhus och affärsfastigheter skulle ge Malmö en ny prägel.
HSB Malmö stod mitt i denna utveckling.
Men bakom framgångarna fanns också en annan berättelse.
Genom Fastighets AB Orion, samarbetet med Solidar och Skånska Cementgjuteriet samt beslutet om ett eget entreprenadbolag hade organisationen tagit flera steg mot en mer omfattande och ekonomiskt komplicerad verksamhet.
Det var beslut som öppnade nya möjligheter, men som också ställde större krav på ekonomisk kontroll, ansvarsfördelning och långsiktig planering.
För Arnold Sönnerdahl innebar utvecklingen att han fick möjlighet att verka i en organisation vars ambitioner i hög grad sammanföll med hans egna.
Han hade gått från att som ordförande vara med och formulera framtidsplanerna till att som verkställande direktör leda arbetet med att förverkliga dem.
Hur denna utveckling på längre sikt kom att påverka honom och HSB Malmö återstår att följa.
Det vi kan konstatera är att grunden till en ny och betydligt mer omfattande verksamhet nu hade lagts.
Nästa kapitel – när visionerna möter verkligheten
Det som började som en ambition att bygga fler och bättre bostäder hade nu utvecklats till något betydligt större. HSB Malmö var på väg att bli en aktör med inflytande över både fastighetsmarknaden och stadens framtida utformning.
För Arnold Sönnerdahl innebar utvecklingen möjligheter att förverkliga idéer som han länge hade burit på. Men med de växande ambitionerna följde också ett större ekonomiskt ansvar och nya beroenden.
Under 1954 skulle omfattningen av denna förändring bli allt tydligare. Och bakom de imponerande resultaten började också förutsättningarna för nästa kapitel i Sönnerdahls historia ta form.
Diedenska fastigheten
Byggnaden räddades på plats: Trots att fastigheten skänktes till Malmö museum 1954 och en flyttfond startades, realiserades aldrig flytten. När den stora ”Caroli-omdaningen” väl drog igång i slutet av 1960-talet ändrades strategin. Istället för att flytta huset valde man att bevara Diedenska huset (och Thottska huset) på dess ursprungliga plats, mitt i det nya, moderna Caroli-kvarteret.
Om bilden
Arnold Sönnerdahl och det moderna Malmö. I bakgrunden syns en bildframställning av det planerade varuhuset vid Södra Förstadsgatan, ett uttryck för 1950-talets omfattande stadsomvandling. Genom samarbetet mellan HSB Malmö och Solidar tog visionerna om en ny stadskärna allt tydligare form.
Bildmontage med Arnold Sönnerdahl och en bearbetning av den historiska skissen över det planerade varuhuset. Bilden är en illustration och inte ett autentiskt fotografi.
Källa: HSB Malmös verksamhetsberättelse för 1954, särskilt sidorna 13–17.
© Bengt Skånhamre
